Vuxen hitta vänner

Hitta nya vänner som vuxen Svårt för många vuxna att hitta nya vänner SVT Nyhete . Annika Åsäter, 33, och Ayman Saeed, 29, träffades genom Kompisbyrån, en ­organisation som sammanför etablerade och nya svenskar över en fika. Som vuxen är det svårt att hitta nya vänner som man klickar med på djupet. Vi fokuserar på helhet framför yta för att du ska hitta vänner som du trivs med. Ibland känns det svårt att blotta tankar och känslor - därför kan du välja om du vill använda ett pseudonym tills du känner dig trygg med nya vänner. Hur träffar man nya vänner i vuxen ålder? Den frågar ställer sig många. Att skaffa nya vänner som liten är däremot enkelt. Allt du behöver göra är att fråga om någon vill följa med och leka. Som vuxna har vi istället format oss ett liv med vanor, intressen och erfarenheter. Som tur är kan man skaffa nya vänner även som vuxen, säger Camilla Carlsen Bechsgaard. Den mogna vänskapen. Men då krävs det att man ser på vänskap på ett annat sätt, menar psykologen, oavsett om det handlar om att bygga upp en gammal vänskap igen eller hitta helt nya vänner i mogen ålder. Hitta nya kompisar. Kompisappen är ett sätt att hitta nya vänner och ta steget från skärmen, ut i verkliga livet. Direkt i datorn eller appen i telefonen och plattan får du kontakt med andra som precis som du söker kompisar, utan att det handlar om dejting. Går det att hitta sin tribe som vuxen? Ja då det gör det absolut. De flesta av mina kvinnor har jag träffat när jag har varit vuxen. K träffade jag pluggade på universitet i Australien. I träffade jag i min föräldrar grupp när jag var mamma ledig. A träffade jag genom min ex-man. Våra ex var bästa vänner. GoFrendly är en digital community för kvinnor som vill utforska sina intressen och utöka sin sociala krets på vägen. Att hitta nya vänner som vuxen är inte det lättaste. Bildkälla: Unsplash Skaffa dig en hobby. Börja på yoga, träna på ett gym, ta en kurs i dans eller varför inte utvidga dina kunskaper och börja på en kvällskurs? Det finns massvis med sätt att lära känna nya människor på. Så tveka inte på att ta kontakt med folk genom dessa ... För “alla andra” har ju så mycket vänner, de har alltid någon som ringer, som vill umgås och har tid över. Men sanningen är den att det faktiskt är ganska många som vill hitta nya vänner. Du är inte ett dugg ensam. Att ha fina vänner är en viktig del av livet för de flesta.

Angående missbruk, verkligheten och allt det där

2019.11.14 12:45 didtrowie Angående missbruk, verkligheten och allt det där

Jag skrev ett inlägg till en post angående att röka cannabis före skolan, och det blev så bra att jag vill dela det med er. Andra hälften av inlägget är allmängiltigt och handlar om vikten av att ändra sig själv för att ändra din tillvaro till en tillvaro du gillar, snarare än att använda droger för att fly från den.
Låt mig låta som en sån där tråkig vuxen;
Skolan ska i den bästa av världar vara ett ställe där du ges möjligheten och resurserna till att forma dig till den du vill vara, kunskapsmässigt men även som människa överlag. Man stöts och blöts och visst kan det vara jobbigt men det är också det som behövs för att växa som människa som kan ta steget ut i livet som en självständig individ med kapaciteten att realisera sig själv. Skolan ska inte vara en plats där man av någon anledning ska känna att man behöver röka cannabis före man går dit.
Självklart är det sällan så, inte minst efter som skolan är extremt dålig på att ge människor tilliten, redskapen och inspirationen till att efter egen vilja utveckla sig, snarare ska man formas i ett förutbestämt mönster och bli till en kugge i samhällsmaskineriet, och människor som tänker själv är något av det sämsta som samhällsmaskineriet behöver.
Jag gillar den australiska missbruksbehandlaren Jost Sauers syn på missbruk:
‘Drug users are just escaping reality’, is usually stated in an accusatory tone, as if there is something wrong with this. But reality, as most people experience it, is generally so ordinary that, in my opinion, there is something wrong if you don’t want to escape it.When the police catch runaway prisoners they never say to them, ‘Oh, you’re just trying to escape prison’. It is expected that you’d flee if you got the chance. But if you take drugs or indulge in any other activity to ‘escape reality’ everybody gets upset. I believe it is our duty to escape reality and seek an extraordinary life. How we do this should be the issue, not why. (...) It’s not actually the drugs you want, it’s the way they make you feel. Heightened sensory perception, the expansion of consciousness, overwhelmingly powerful feelings of bonding and love, are all experiences of your cosmic self; so what you really want is access to your cosmic self. Once I made this connection I added ‘cosmic’ back into my vocabulary, abandoned the idea of neutrality and, scandalously, began working with what drug users got right. Instead of following the old script – quit drugs or alcohol; engage in a daily battle against powerful urges; finally resign yourself to a half-life spent focused on what you got wrong, and what you will never have again – recovery became an opportunity to recapture heightened states and continue the journey of discovery. ‘Find your cosmic self,’became the new recovery goal.
https://livingnow.com.au/why-we-really-do-drugs/
Du bombas med krav från samhället, skola, vänner, familj och föräldrar. Du har olika typer av prägel från din uppväxt som skapat destruktiva mönster i dig. Verkligheten, samhället och världen i stort har ingenting att erbjuda som lockar. Människorna runt dig har trötta ögon och är oförmögna att ta tag i sina problem vilket i sin tur gör att deras frustration går ut över dig. Den framtidsdröm som erbjuds dig är att bli en löneslav med materiella fördelar men inga själsliga.
Det du behöver göra, och det här kan kännas överväldigande av goda anledningar, är att hitta din väg till att må bra. Du måste förstå att ingen människa har hittat lösningen på våra problem - då skulle vi inte ha dem - utan istället är det upp till oss, det är upp till dig, att komma upp med lösningar på problemen i ditt liv.
Världen som den ser ut idag är en sorglig plats, men att röka cannabis för att klara sig genom en skoldag är inte rätt sätt att fly från världen. Att fly från världen är som att fly från ett fängelse, alla ogenomtänkta försök misslyckas. Istället gäller det forma sig själv, ta emot det positiva som skolan och världen erbjuder för att bygga upp kompetens, frigör dig från den prägel i dig som skapar destruktiva mönster (vilket är en livstids arbete men det är möjligt), och se att även om världen som du ser den inte erbjuder en plats där du kan trivas, så är världen tillräckligt stor och fantastisk nog till att du med egna händer och hårt arbete kan skapa en plats där du trivs.
Det var allt.
submitted by didtrowie to swedents [link] [comments]


2017.08.20 03:39 Sinsinsan Hur kan jag hjälpa min sambo hitta nytt jobb egentligen?

Han har jobbat på samma ställe i 15+ år nu, och på grund av diverse saker, däribland blivit totalt ignorerad när det gäller utbildningar för att få mer ansvar, stress, samt rent utsagt vuxenmobbning är han nu på gränsen av total utbrändhet. Det är hjärtskärande att se en vuxen karl komma hem och bryta ihop nästan dagligen efter jobbet och inte kunna göra ett skit åt det. Är själv sjuk med en sjukdom jag inte tänker gå in närmare på, vill inte outa mig riktigt, men kort sagt, jag studerar på 50% hemifrån, så jag har inga kontakter som kan hjälpa till att hitta något nytt. Inga vänner här heller som kan hjälpa till då jag flyttade till honom.
Sjukskrivning och hoppas på det bästa? Tveksamt. Tänker inte FK sjukskriva mig, som har en bekräftad neurologisk sjukdom, så kommer dom fan inte sjukskriva honom för utbrändhet. Vad fan kan jag göra egentligen? Har registrerat honom på ett gäng jobbsiter, skickat in hans CV där jag kan osv. Jag vill inte förlora min sambo till stress och vad som oroande nog börjar röra sig mot självskadebeteende och muttrande om självmord för att slippa skiten.
submitted by Sinsinsan to sweden [link] [comments]


2017.08.17 21:27 politiksnubben Tips till er som är blyga/tycker det är jobbigt med interaktion med andra människor

Jag har märkt att det är många på Sweddit som är blyga, eller som på annat sätt tycker att det är jobbigt med interaktion med andra människor. Vem är då jag? Jag heter Victor och jag arbetar som studie- och yrkesvägledare, dvs jag träffar människor hela tiden. Tidigare kunde jag tycka att det var lite halvjobbigt i vissa situationer, ex. när man ska mingla på fester och så vidare. Det har jag dock kommit över för länge sedan och jag tänkte ge er lite tips.
  1. Var inte rädd för att hälsa. Om den andra personen inte hälsar tillbaka eller ignorerar dig är det den personen som är en idiot - inte du. Alla vettiga människor hälsar om någon hälsar på dem och gör man inte det, då är man en idiot eller så är personen ex. väldigt blyg. Är personen blyg? Bra, då vet du hur det är och då är det bara att ta det långsamt och ta samtalet som det kommer, det kanske blir tyst ibland men lite tystnad har aldrig dödat någon. Ignorerar personen dig däremot, då är personen en idiot och då är det bara att gå vidare till nästa. Det kan ju faktiskt vara så att personen inte hörde dig också. Det händer ;)
  2. Var inte rädd att fråga andra om de vill hitta på något. I vuxen ålder är det rätt många som upplever att det är svårt att hitta kompisar, vilket är rätt märkligt med tanke på hur många det är som upplever samma sak. Det är inte svårare att skaffa kompisar i vuxen ålder än vad det var i barndomen. Sättet du skaffar vänner på är dock helt annorlunda och du måste antaligen hoppa utanför din comfort zone för att hitta en polare. Spelar den som du vill umgås med fotboll? Fråga om han/hon vill kicka lite boll, även om du suger. Är du sämst, säg det och driv lite med dig själv - man kan inte vara bra på allt, men man kan fan alltid vara jävligt trevlig och då är det inga problem. Det går inte heller lika fort i vuxenlivet som i barndomen, så ha tålamod och stressa inte fram någon vänskap. Släng ut lite beten här och var och fråga lite olika folk om de vill hänga, vill de inte hänga? De kanske faktiskt är upptagna och då kan du fråga en gång senare, vill de ändå inte hänga eller har en kass ursäkt, gå vidare till nästa. Det är alltid någon som vill vara din homie.
  3. Skaffa lite självdistans. Alla gör bort sig, men folk verkar glömma bort det. När vi gör bort oss då hakar vi upp oss på det som fan, men hur jävla ofta tänker du på din polare som kissa på dig i fjärde klass egentligen? Och om du nu gör det, skulle du reta personen för det eller döma personen för det? Om en person blir lite för full på julfesten och gör bort sig men sedan ber om ursäkt för sitt beteende? Då är det oftast ingen big deal och det är knappast så att du ligger och tänker på det varje kväll? Alla är mänskliga och alla skämmer ut sig och gör fel ibland, skaffa lite självdistans och lär dig att skita i det. Nästa gång du gör bort dig, tänk hur du skulle reagerat om det var någon annan som gjort samma sak. Hade du verkligen brytt dig så jävla mycket en vecka senare? Om inte, nä, då var det inte så jävla farligt och då kan du skratta åt det.
  4. Utmana dig själv. Det här är det absolut viktigaste för att växa som människa. Ibland har vi alla dåliga perioder och då är det helt okej att hoppa över vissa saker, men gör vi det till en vana då växer vi inte längre som människor, utan snare krymper vi. Utmana därför dig själv så fort du får chansen, även om det känns jobbigt. Frågar någon om du vill med på en fest, men du dricker inte? Gå dit nykter då och testa i alla fall. Suger det så vet du ju det till nästa gång. Vill någon att du testar en sak du aldrig testat förut? Gör det då, även om det känns jobbigt. Det kanske blir din nya hobby.
  5. Våga bjud ut den där jävla tjejen. Säger hon nej? Vem fan bryr sig. Om hon inte vill gå ut med dig och är en vettig person, då kommer hon att vara snäll när hon tackar nej och då spelar det ingen roll. Är hon en idiot, då kan hon vara taskig och skratta, men då är det hon som ser ut som och som är en idiot - inte du. Skratta istället åt henne i ditt inre för att hon är en så misslyckad människa att hon måste trycka ner andra för att må bättre själv. Antaligen kommer hon att bli jävligt olycklig i framtiden, om hon nu inte redan är det. Det bästa är att det finns ett alternativ till.. Det är, tänk om hon säger ja? Ni blir ihop, gifter er, skaffar villa, volvo och unge. Ptja, då kan det väl vara värt den där minutens obehag?
Livet är inte alltid på topp, även jag har mått dåligt, men du kan själv påverka hur länge du är på botten genom att lära känna dig själv och ta tag i din personliga utveckling. Vad fan väntar du på?
Har någon annan andra tips, shoot. Kan väl vara bra med en samlingstråd för tips.
EDIT: Boktips till alla som vill lära sig att snacka med människor http://images.kw.com/docs/2/1/2/212345/1285134779158_htwfaip.pdf
submitted by politiksnubben to sweden [link] [comments]


2016.06.17 17:53 wingfalk Att hitta vänner i vuxen ålder

Hej! Har haft svårt att skaffa nya vänner i vuxen ålder, kommer sig inte naturligt och dessutom ger denna ökade introverthet många att inte skapa kontakter. Jag har skapat en egen hemsida för att just träffa nya människor som gillar samma saker utifrån att man skapar sig en grupp utifrån sitt intresse, där folk kan gå in och diskutera. Vad tror ni om detta? Såhär ser det ut så lång; en fullt fungerande hemsida. http://kamratskap.se
Men jag behöver veta hur jag kan utveckla den, få den att komma igång ordentligt så att det går att jobba med den. Tips? :)
submitted by wingfalk to sweden [link] [comments]


2016.02.01 20:29 _notquitedeadyet Hur blir man politiskt intresserad?

Hej Bullen..
Det är så att jag har en vän som.. Nä, jag skojar bara. Sedan lite drygt ett år tillbaka kom jag ut på arbetsmarknaden efter ett par år på högskola. Det går bra för mig, har ett fast jobb med bra lön och har lyckats få tag på en bostadsrätt i en av Sveriges större städer, med lite hjälp från familj. Nu försöker jag hantera alla dessa vuxen-poäng som bara trillar in och har sedan lite mer än två år tillbaka försökt bli politiskt intresserad. Jag är nämligen en sån där soffliggare, som det tydligen heter. Jag röstade inte i mitt första val, och heller inte i vårt senaste val 2014, och det var egentligen strax innan det senaste valet som jag försökte bli intresserad och hitta någon form av ståndpunkt, politiskt. Men trots valkompasser och flygblad och gratis frukt utanför högskolan så hittade jag aldrig rätt, eller lyckades kanske inte frammana något större intresse, så jag blev soffliggare då också. Jag har aldrig haft något problem att prata om detta med klasskamrater, familj eller vänner, men efter 2014 blev det då helt plötsligt inte lika OK att vara soffliggare längre. Helt plötsligt var det som att folk trodde att man hade något att gömma, att man var smyg-SDare eller helt enkelt röstat på något som inte ansågs vara OK längre. Så jag har nu i efterhand försökt identifiera problemet, och har insett att jag nog inte riktigt förstår mig på -hur- man ska tänka kring det här med politik, så den här tråden är nu lite av ett försök för mig att förstå hur ni andra har resonerat.
Mitt resonemang var från en början att försöka identifiera mina egna "huvudämnen", men insåg ganska snart att det inte gick att hitta ett enstaka parti som jag höll med, eftersom jag (med min inte allt för påkostade undersökning) lyckades hitta saker som jag inte höll med, hos de flesta partier. Det blev lite av en jakt på balans.. Men sedan försökte jag vända på det hela, försökte hitta det parti som hade minst negativa ståndpunkter, från mitt perspektiv, och det är egentligen lite så jag är kluven. För sedan trillade jag från partipolitik, till personpolitik. Helt plötsligt skulle man försöka identifiera en eller flera specifika personer, med specifika åsikter, som skulle stämma överens med ens egna, och jag kände helt plötsligt att det blev ganska överväldigande.
På något sätt känns det som att det blir lite av ett halvtidsjobb att försöka hänga med i allt, och att fortsätta försöka jaga rätt på vem/vilka min röst ska hamna hos, och till slut har jag på något sätt börjat inse att det inte känns värt det.. Någon påpekade för mig att det här med att inte rösta alls innebär något i stil med att man tycker om det som det är, och att man ger sin röst till något parti (har aldrig riktigt fått det där förklarat för mig). Men om det nu stämmer så känns det ändå som att det stämmer för mig, och att jag är ganska nöjd som det är. Men men, nu är jag åtminstone intresserad om det är fler som tänker kanske lite likadant, eller andra som kanske har tagit sig ur den här positionen? TL;DR Inte politiskt intresserad, känner att jag borde. Är soffliggare. Svårt att hitta rätt. Är det en evig balansgång?
submitted by _notquitedeadyet to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


Glömmer inte du ditt barn hela tiden? Överdriva i sitt CV Datefreak - Trettiplus HUR FÅR MAN NYA VÄNNER? Skickar bild på sin muff Föräldrar och bajs - Trettiplus Kassörska dissar kund Få nya vänner som vuxen - med en app! - Nyhetsmorgon (TV4) Hur man får vänner Hur man hittar nya vänner - The Sims 4 På Svenska

Hur skaffar man nya vänner som vuxen? Här är 5 sätt MåBra

  1. Glömmer inte du ditt barn hela tiden?
  2. Överdriva i sitt CV
  3. Datefreak - Trettiplus
  4. HUR FÅR MAN NYA VÄNNER?
  5. Skickar bild på sin muff
  6. Föräldrar och bajs - Trettiplus
  7. Kassörska dissar kund
  8. Få nya vänner som vuxen - med en app! - Nyhetsmorgon (TV4)
  9. Hur man får vänner
  10. Hur man hittar nya vänner - The Sims 4 På Svenska

Jan Nicklas är nyinflyttad i en ny stad. Hans största oro är att han inte kommer få några nya vänner. Men det visar sig att den här staden kryllar utav vänliga profiler. Nu kickar vi ... Hej på dig fina du! ♡ Om du är ny här, välkommen till mig och glöm inte att prenumerera! ♡ Idag kommer tips på hur man får nya vänner när man flyttar till en ny stad. Humorserien Trettiplus speglar livet som ofrivilligt vuxen. Att plötsligt bli bakfull på EN öl, lämnas ensam kvar på jobbet när resten vabbar, börja synka barnafödande, hitta peppen inför ... Hej! Eftersom att en del av mina fina följare har hör av sig och berättat att ni kämpar med ensamhet och har svårt att hitta bra, genuina vänner så har jag v... Humorserien Trettiplus speglar livet som ofrivilligt vuxen. Att plötsligt bli bakfull på EN öl, lämnas ensam kvar på jobbet när resten vabbar, börja synka barnafödande, hitta peppen inför ... I korta sketcher hamnar vi i skruvade vardagssituationer bland vänner, kollegor och i föräldragruppen. Humorserien Trettiplus speglar livet som ofrivilligt vuxen. Nyhetsmorgon i TV4 från 2017-08-06: Hur skaffar man nya vänner som vuxen? Claudia Gård och Ulrika Lilja vill knäcka nöten med en ny kompisapp! Nyhetsmorgon är TV4:s morgonprogram som funnits ... Humorserien Trettiplus speglar livet som ofrivilligt vuxen. Att plötsligt bli bakfull på EN öl, lämnas ensam kvar på jobbet när resten vabbar, börja synka barnafödande, hitta peppen inför ... I korta sketcher hamnar vi i skruvade vardagssituationer bland vänner, kollegor och i föräldragruppen. Humorserien Trettiplus speglar livet som ofrivilligt vuxen. Humorserien Trettiplus speglar livet som ofrivilligt vuxen. Att plötsligt bli bakfull på EN öl, lämnas ensam kvar på jobbet när resten vabbar, börja synka barnafödande, hitta peppen inför ...